Jag är så trött på folk som inte är villiga att ge folk en chans. Även fast man
försöker och försöker så släpper dom inte in en ändå. Suck, jag vet inte vad
jag mera ska skriva tycker bara att det är fördjävligt att folk inte bara kan ge
andra en chans.
Sen så satt jag och funderade på "tonårsvärlden" imorse typ. Den är också
fördjävlig. Liksom surprise, som om man inte visste det. Men när man tror att
man har hittat rätt så kommer man på att man har hamnat så jävla fel. Inte
för att jag har hamnat fel eller något sånt utan det bara vrivlade förbi i min
hjärna. Sen också så är det typ ingen som är sig själv. Man bara tror att man
är det men egentligen så försöker man bara leva upp till alla dom där jävla idealen
som folk har. Att vara tonåring idag är inte så lätt som man tror att det ska vara.
Fast det har väl ingen förväntat sig heller. Det är väl därför det ser ut som det
gör idag. Man måste vara perfekt för att bli omtyckt och är man inte det är det
väldigt stor risk att bli utan vänner. Har man tur så hittar man några som är precis
som en själv och man klickar med dom.
Som tur så har jag massa vänner, speciellt folk får när jag var liten. Då valde
man sina vänner efter det som man borde välja dom efter. Hur snälla dom var
mot en själv och andra. Inte hur populära dom var i sammhället. Jenanette är
min äldsta kompis och jag är så glad för att jag har henne. Hon är en sån person
som ser igenom ytan på folk och ser vad som finns under. Det är så alla borde
vara. Se vad som finns innuti och inte bara kolla utanpå.

Det här inlägget blev långt och rörigt men jag hoppas att ni förstår vart jag vill komma :D

Hejs